Detta är en utforskande och reflekterande text.
Sigmund Freud grundade psykoanalysen som utvecklades till psykodynamisk terapi. B. F. Skinner var en av förgrundsfigurerna till behaviorismen som av Aaron Beck sedermera utvecklades till kognitiv beteendeterapi. Dessa psykoterapeutiska metoder utgår från olika syn på den mänskliga naturen, har olika filosofiska utgångspunkter samt olika vetenskapsteoretiska ingångar. Den tydliga vattendelaren mellan dem kan nog sägas vara mellan humanvetenskap och naturvetenskap. Det kan nog sägas att psykodynamisk terapi och kognitiv beteendeterapi har tävlat om hegemonin över psyket under 1900-talet, en kamp som fortsatt in på 2000-talet. Men hur blir detta för dig som söker psykoterapi och ska välja inriktning? Är det som att välja mellan äpplen och päron?
Som äpplen och päron?
Ska du välja psykodynamisk terapi (PDT) eller kognitiv beteendeterapi (KBT)? Är det som att välja mellan äpplen och päron? Den samlade forskningen visar helt klart på att KBT generellt sett har bättre stöd: det är bara att läsa Socialstyrelsens nationella riktlinjer eller USA:s motsvarighet till Sveriges Psykologförbund – A.P.A. (Div 12). Men människor har olika preferenser. Tycke och smak, behov och förutsättningar styr ofta vad man väljer, även mellan olika psykoterapier. Det ska också nämnas att forskning på PDT börjar komma ikapp.
Vad är då skillnaderna mellan KBT och PDT? Nedan följer några saker som jag kommer att tänka på utifrån mina erfarenheter av att arbetat kliniskt med båda metoderna:
KBT anses vara mer effektiv på kort tid, brukar ta mellan 6 till 25 sessioner.
PDT brukar alltså ta längre tid men det finns vetenskapligt stöd för att effekterna av terapin blir mer långvariga. PDT brukar ta från 10 till 60 sessioner.
Både KBT och PDT kan också pågå längre vid mer djupgående problematik som personlighetssvårigheter.
Förenklat går det att säga att KBT utgår mer från här-och-nu och,
PDT mer från ett då-och-där.
KBT är mer manualstyrt,
PDT är mer fritt utforskande.
KBT hanterar mer avgränsade svårigheter,
PDT hanterar mer diffusa svårigheter.
KBT har starkare stöd framförallt mot ångestproblematik och depression.
PDT utgår från ett mer humanvetenskapligt synsätt där den är närmare anknuten till humaniora och discipliner som kulturhistoria och litteraturvetenskap.
KBT är närmare anknuten till naturvetenskap och är lättare att översätta till discipliner inom det fältet; beteenden har ju både människor och djur.
PDT utgår mer från en inre psykologi i att förklara och förstå människan och hennes handlande.
KBT utgår mer från hur olika miljöer påverkar inlärningen hos människan.
Det går att säga att denna kamp mellan PDT och KBT är en mycket mer ursprunglig kamp mellan synen på kunskap. Inom västerländsk idéhistoria går kampen tillbaka till Platon och Aristoteles, och är i grunden en idéhistorisk skillnaden mellan rationalism och empirism. Skillnaden mellan tankens logiska förmåga eller informationens möjliga utvinnande av kunskap. Skillnader som förståeligt nog har följt mänsklighetens historia från dess ursprung men tydligt beskrivits och begreppsliggjorts inom den västerländska idéhistorien.
Ska du välja PDT eller KBT?
Frågan är fortfarande: vad ska du som söker psykoterapi tänka och besluta utifrån? Ska du välja PDT eller KBT? Eller ska du välja båda? Ska du utgå ifrån din människosyn? Eller din vetenskapliga preferens? Är du mer humanist eller ”naturare”?
Det kan vara så att om du är naturvetenskapligt lagd, är mer logiskt och systematiskt skolad, att en behandling utifrån KBT förstärker dina problem. Konstigt va? Inte så värst faktiskt. Låt oss nu använda din logiska del av hjärnan. Kontrollbehovet kan vara grunden till problematiken och genom att använda dig av en manualbaserad KBT-terapi vidmakthåller du ditt kontrollbehov. De exakta hemuppgifter du ska följa, det schemat du får och den tydliga planen. Rent logiskt och för att följa rationalen (varför man gör som man gör) för KBT ska man exponeras (utsättas för något man absolut inte vill men behöver för att bli kvitt problemen) för just det man undviker och känner obehag inför. För den naturvetenskapligt lagda blir alltså det kanske mer utvecklande med en friare och utforskande psykodynamisk terapi än en manualbaserad KBT.
Utifrån liknande resonemang, som att den naturvetenskapligt lagda ska gå i PDT, bör kanske humanisten prova att gå i KBT. Humanistens kanske lite mer fria och utforskande konstnärssjäl kanske hade mått bättre av lite mer struktur, manualer och planering.
Slutsatsen blir den att den kan vara bra att möta och prova saker som är utanför ens "comfort zone". Att det nästan kan vara det som också är grundproblemet, bekvämligheten i att göra som en alltid har gjort. Om du vågar att prova det som känns lite främmande för dig, kanske det blir nyckeln för att du ska börja leva ett mer fulländat liv med fler sidor av livet som du inte trodde fanns.
Joni Karlsson,
Leg. Psykolog
Källor
Div 12, https://div12.org/treatments/
Skillnaden mellan human- och naturvetenskap: https://www.psykologiguiden.se/psykologilexikon/?Lookup=humanvetenskap
Psykoterapi-litteratur i urval:
Farmer, R. F. & Chapman, A. L. (2008). Behavioral Interventions in Cognitive Behavior Therapy – A Practical Guide for Putting Theory into Action. Washington: American Psychological Association.
Holmqvist, R. (2020). Psykoterapi – Relation och teknik. Lund: Studentlitteratur.
Killingmo, B. & Gullestad, S. & E. (2011). Undertexten – Psykoanalytisk terapi i praktiken. Stockholm: Liber.
Levenson, H. (2017). Brief Dynamic Therapy – Theories of Psychotherapy Series. 2:a upplagan. Washington: American Psychological Association
Psykoterapi Stiftelsen (2012). Psykoterapi – Information om olika psykoterapiinriktningar.
Westbrook, D., Kennerly, H. & Kirk, J. (2011). An Introduction to Cognitive Behavior Therapy. London: SAGE Publications Ltd.
Idéhistorisk och vetenskapsteoretisk litteratur i urval:
Allwood, C. M. & Erikson, M., G (2017). Grundläggande vetenskapsteori – för psykologi och andra beteendevetenskaper. Lund: Studentlitteratur AB.
Liedman, S-E. (2012). I skuggan av framtiden – Modernitetens idéhistoria. Stockholm: Bonnierförlagen.
Nordin, S. (2003). Filosofins historia – Det västerländska förnuftets äventyr från Thales till postmodernismen. Lund: Studentlitteratur AB.
