Att sätta gränser för en anhörig som mår psykiskt dåligt

Uppdaterad: för 6 dagar sedan


Även om jag oftast arbetar med klienter som själva mår psykiskt dåligt, söker sig ibland anhöriga för att få stöd och hjälp när ens partner mår psykiskt dåligt. I denna text fokuserar jag på de anhöriga och hoppas att inte någon som mår psykiskt dåligt tar illa upp (skriv gärna till mig kring vad i kontaktformuläret i så fall).


Livet är oberäkneligt och i vissa relationer inträffar det att ens nära partner plötsligt börjar må psykiskt dåligt. Eller kanske har det varit under en längre tid som ens partner har utvecklat psykisk ohälsa, kanske är det ett maniskt skov som visar sig vara en bipolär diagnos i botten. Det kan under vissa stunder vara krävande att leva tillsammans med någon som mår psykiskt dåligt. Nedan beskrivs en viktig aspekt i att kunna få till en normal och långvarig relation med någon som till exempel har kroniskt psykiska svårigheter som bipolär diagnos. Hoppet finns om att det går att få en fungerande relation men det är viktigt att få stöd, hjälp och kunskaper som anhörig. Denna viktiga aspekten handlar om att du som anhörig ska kunna sätta gränser i relationen. Gränser är viktiga både för att du ska orka långsiktigt men också för att få till en positiv utveckling för den som mår psykiskt dåligt.


Att sätta gränser för din nära partner som mår psykiskt dåligt, innebär att du tar ansvar för dina behov men är också till gagn för din partners mående. Det är inte ovanligt att skuldkänslor kan vara i vägen för gränssättande och rimliga förväntningar. Det är viktigt att kunna säga nej ifall du märker att dina behov inte tas i beaktning. Att sätta gränser leder till att partnern som mår psykiskt dåligt också lär sig att ta ansvar för sitt beteende. Du kan förvärra sjukdomsförloppet genom att se och behandla den som mår psykiskt dåligt som ett offer.


Darin som skriver utifrån egna erfarenheter av att ha en bipolär diagnos (se referensen Medium längst ner på sidan) beskriver det som att det var vändpunkten när hans bror satte en tydlig och allvarlig gräns för honom. Darins familj hade sett honom som ett offer under alla år, till och med när han hade åkt in i fängelse på grund av en misshandel hade hans mamma sett honom som ett offer. Allt detta gjorde det värre för Darin, ingen uppmärksammade att han faktiskt även om han var sjuk hade ett ansvar för sina handlingar. Detta att antingen se den med bipolär diagnos som ett offer, eller omvänt lägga alltför mycket skuld, kallas för expressed emotions. Höga nivåer av expressed emotions har visat sig inverka negativt på sjukdomsutvecklingen för den med bipolär sjukdom (Barlow, 2014). Det krävs nog både förståelse men också gränssättande för faktiska negativa beteenden. Utan gränser riskerar den som har en allvarlig psykisk sjukdom att försvinna in i fler orealistiska tankebanor.

De konkreta råd som ges från hemsidan Sane (se referens nedan) är enkla att ta till sig och applicera som anhörig. Råden beskrivs fritt översatta och sammanfattade nedan.


Att sätta gränser är en process, det tar tid och börja lite smått för att testa dig fram.

Se till att planera in samtalstider med familjen och den som lider av psykisk ohälsa, där ni kommer överens om tydliga förhållningsregler. Samtala också enskilt med din partner om vilka regler som gäller för hur ni beter er, samarbetar, och vilka förväntningar ni kan ha på varandra. Några ämnen som kan vara viktiga att diskutera är sådant som: ekonomi, ingå nya avtal, praktisk hjälp, boendesituationen, hushållssysslor, sjukvårdskontakt och medicin.


Att sätta gränser kan vara det enkla, det svåra är att fullfölja konsekvenserna om gränserna bryts. Gränser är gjorda för att testas; ifall de bryts ska medföljande konsekvens komma. Här är några exempel på hur du som anhörig kan förhålla dig till konsekvenser:


  • Ta tid till att välja konsekvens

  • Säg att den överenskomna gränsen är bruten

  • Beskriv hur det känns för dig (jag-budskap)

  • Omformulera din gräns genom att uttrycka dina behov och önskningar på nytt

  • Utför konsekvensen när gränsen har brutits

  • Säg att beteenden var skilt mot de ni har kommit överens om

  • Var ständigt konsekvent.


När det väl går bra i relationen är det viktigt att kommunicera positiv feedback. Positiv feedback ökar sannolikheten för att det önskvärda beteendet fortsätter i framtiden.


Svåra situationer då din partner som lider av psykisk ohälsa agerar okontrollerat och farligt för både hen och dig leder till mer akuta åtgärder. En svår situation kan vara när din partner är starkt påverkad av alkohol. Om du har upplevt dig rädd och det har uttryckts fysiska hot, var förberedd med bland annat nödnummer om det skulle hända igen.


Hur du ska hantera irrationellt och svårt beteende:

  • Påminn dig själv om att personen lider av psykisk ohälsa eller till och med allvarlig psykisk sjukdom.

  • Argumentera inte logiskt om den psykiskt sjuka tänker irrationellt.

  • Adressera specifika beteenden som är oacceptabla utan att kritisera eller nedvärdera personen.

  • Sätt tydliga gränser för verbala attacker, som exempelvis: ”Jag förstår att du är arg men jag tolererar inte bli pratad till på det sättet”.


Hur du ska hantera aggressivt beteende:

  • Var noggrann i att känna igen varningssignaler.

  • Ta slentrianmässigt uttryckta hot på allvar.

  • Planera för din säkerhet (ha lås i rummen, lämna huset och sök hjälp).

  • Flytta på farliga objekt som knivar och annat som kan användas som vapen.


Om det sker att du blir utsatt för verbal eller fysisk misshandel är det inte ovanligt att känna sig traumatiserad, psykoterapi eller professionellt samtalsstöd kan då vara till hjälp.


Om du är en nära anhörig och behöver psykologhjälp kan du kontakta mig via kontakt-sidan. Det finns också kunskap att inhämta och stöd att få på till exempel anhoriga.se.


Referenser

psykolog@jonikarlsson.se      +46 31 41 22 21      Kungsportsavenyen 37, Göteborg